Stora skillnader

Efter en vecka på ortopedmottagningen här på sjukhuset i Loni är det vissa saker som skiljer sig så otroligt mycket mellan Indien och Sverige.

- Hygien som hemma på sjukhus är otroligt viktigt. Vi har plasthandskar och plastförkläde som man byter efter varje patient, spritar händerna ofta och har arbetskläder som man slänger till tvätt efter varje arbetspass. Här jobbar man i sina egna kläder och i en skjorta som man har på sig varje dag. De använder inga handskar eller förkläden och bär ofta ringer, klockor och armband.

- Här har alla patienter sina kläder kvar på sig under undersökning och behandling jämfört med hemma där vi ber patienterna ta av sig om det behövs för undersökning eller behandling.

- Salen för fysioterapi är 7 sängar där alla patienter ser varandra och ibland tas anamnes (sjukdomshistorian) ute i korridoren tillsammans med andra patienter. Sjukhussalarna är ca 70 bäddar i samma rum, kvinnor och barn för sig och män för sig. I Sverige har vi egna rum om de kommer till en vårdcentral och man är noga med att patienten får vara privat så man pratar först bakom stängd dörr. I sjukhusen är det rum med upp till 4 bäddar jämfört med de 70 dem har här.

- När patienten har fått sin bedömning vid första besöket så gör fysioterapeuten upp en behandlingsplan för att patientens problem. Där vi har varit under den här veckan, så har det handlat främst om passiva behandlingsmetoder, såsom värme, kyla, TENS och ultraljud. Då skriver fysioterapeuten upp i vilken ordning patienten ska få följande behandlingar, och sedan genomförs dessa varje gång patienten kommer till sjukhuset.

- Jounalföringen skiljer sig väldigt mycket från det vi har hemma i Sverige. Här tar patienten med sig sin egen journalmapp och ger den till fysioterapeuten. Där skriver fysioterapeuten ned anamnesen samt behandlingsplanen, men inte mycket mer än så.

Träningssalen för fysioterapi