Uppdatering från Loni.

Då var redan den tredje veckan slut och vi har nu varit på plats mer än 25% av tiden som vi har här i Loni. Samtidigt som veckorna känts som månader, har de även känts som de kortaste veckorna någonsin.

Förra veckan var vi placerade på en vårdcentral i Rahata under tre dagar för att sedan få följa med den mobila kliniken under tre dagar. Det var skönt att få hinna landa och känna in de olika ställena som vi var placerade på och inte ha samma stressen som vi upplevde under förra veckans alla studiebesök.

Rahata är en by som ligger ca 30 minuter från Loni med buss. Vi for dit med en liten skolbuss som lämnade skolan någon gång mellan 09.15-10.00. Äkta Indientid. På vårdcentralen arbetade en fysioterapeutstudent samt tre läkarstudenter som alla var klara med sina studier, men hade nu ett halvår/ett års praktik framför sig. Dessutom jobbade två sjuksköterskor och ett vårdbiträde där. Vårdcentralen tar emot ungefär 1300 patienter i månaden, men tyvärr var inte antalet patienter hos fysioterapeuten speciellt högt. Vi fick vara med på några fysioterapeutiska behandlingar för både ryggsmärta och knäsmärta. Behandlingen som patienterna fick var liknande, först fick patienterna värme för att sedan få några övningar med liggande styrketräning för benen.

Fysioterapeutens behandlingsrum, tillika lunchrummet.

På besök en dagverksamhet för barn. En läkarstudent och en sjuksköterska från vårdcentralen i Rahata träffade barnen och delade ut medicin.

Barnen vägdes under besöket.

När vi var där höll de på att lära sig skriva siffror på marathi. De använde små griffeltavlor och kom till oss och visade stolt upp resultatet.

Vårdcentralen i Rahata har ett lite annorlunda journalsystem från vad vi har hemma. Alla patientjournaler står i vanliga bokhyllor i receptionen.

Utöver det fysioterapeutiska fanns ett rum för gravida, ett för barn, ett för blodprover och en vårdsal med fyra sängar. Vi fick vara med på alla delar, allt ifrån vaccinationer på små barn, kontroller för gravida, HIV- och andra blodtester, samt analys av prover. På övre plan höll tandläkarstudenterna till, och på eftermiddagarna gick vi upp dit och spenderade drygt en timme för att se hur de arbetar. Där finns alltid en tandläkarlärare till hands, och mellan 10-15 elever som har tillgång till åtta behandlingsstolar. Alla studenter var otroligt villiga att förklara och visa hur deras metoder fungerar. Vi fick se rotfyllningar, förberedelse för krona, samt tillverkning av tandproteser. All vård på både vårdcentralen och på tandläkarmottagningen är gratis men behöver patienterna medicin eller sätta på en krona på en tand behöver de betala en liten summa. Exempelvis kostar en krona på en tand kostar mellan 200-900 Rs (25-115 kr).

Här får vi lära oss hur man läser ut vilken blodgrupp man har.

Tandläkarna jobbar alla i ett enda stort rum. Helt plötsligt kan patienten ha fem studenter, ståendes och diskuterande över sig.

Tillverkning av ny tandprotes.

Den andra delen av veckan var på mobile clinic. Mobila kliniken åker runt bland småbyar som har svårt att nå sjukvården och har ett upptagningsområde på ca 35000 personer. Vanligtvis besöker mobila kliniken tre byar på en dag och stannar i byn under ca en till två timmar. Kliniken återkommer till byarna en gång per månad. En vanlig dag startar de med att åka till skolor för att vaccinera eller göra hälsokontroller på barnen. Resterande tid får personer komma till den mobila kliniken. En stor patientgrupp är gravida kvinnor som går på sina kontroller, sedan är det mestadels personer med förkylningar, hosta och skrapsår som besöker kliniken.

Här står vi tillsammans med en av de amerikanska studenterna vid den mobila kliniken.

Här besöker vi en bergsby med ca 400 invånare, och här får barnen genomgå en undersökning för att upptäcka tex. sjukdomar och undernäring.

Vi har nämnt hygien innan och vi kommer garanterat att nämna det igen. Det är så svårt för oss att förstå hur man kan ha det så smutsigt som det är här när man arbetar inom sjukvården. Redan som barn får vi i Sverige lära oss att tvätta händerna innan mat, torka om man spillt, slänga skräp i papperskorgen och hålla saker rena. Men här är den uppfostran helt annan. Åker man bil slänger man ut skräpet genom fönstret, finns det en gardin i närheten och man är smutsig eller kladdig om händerna, så torkar man sig i den. Och att använda samma verktyg vid undersökningar utan att tvätta av är inte heller något konstigt. Det är väldigt svårt att ta in, och väldigt svårt att förstå. Vi jobbar hårt med vår handsprit som vi tog med oss från Sverige.