Vaccinationen.

Det här med att spendera tre månader på landsbygden i Indien. Det kräver sina vaccinationer.

Idag var jag och Malin på ett gemensamt besök på Cityakuten för att få första doserna vaccin. Det kändes som att vi idag tog det allra första riktiga steget mot att faktiskt förbereda oss inför resan.

När vi kom dit fick vi gå igenom resan tillsammans med en sjuksköterska som sedan berättade vilka vaccin som hon rekommenderade att vi tog, och vilka som vi kunde hoppa över. Besöket avslutades med att jag fick min första spruta med Twinrix (hepatit A+B) och en spruta med Nimenrix (meningit) medan Malin, som redan rest en hel del, bara fick Nimenrix.

Med oss hem fick vi både Vivotif (tyfoid) och Dukoral (kolera) som är vaccin i tablettform. Måste ändå säga att vi blev positivt överraskade då vi hade förväntat oss att behöva ta vaccin för både Malaria och Japansk encephalit. Wohoo, flera tusenlappar sparade!

Nimenrixsprutan

Vad kostade vaccinet?

Twinrix 595:-/dos

Nimenrix 770:- 

Vivotif 370:-

Dukoral 520:-

Nu blir det full fokus på PM, seminarium, tenta och praktik ett tag. Vi hörs!

Kick-off.

I tisdags spenderade vi eftermiddagen tillsammans med alla andra studenter på KI som också ska iväg på utbytesstudier under året. Jag blev helt förvånad över hur många som faktiskt ska iväg! Efter en lång dag på praktiken var ett sent möte på KI inte riktigt det vi såg fram emot. Men när vi väl kom dit och fick varsin KI-tisha och fick lyssna på Besime Uyanik som pratade om kulturkrockar, så började peppen komma. Det är faktiskt inte speciellt långt kvar till september!

Malin

Imorgon väntar de första vaccinationssprutorna! Läskigt, men spännande!

Lugnande besked.

Steg två i hela processen till utbytesstudier, är att ansöka till själva Pravara Institute of Medical Sciences University i Indien. I tisdags fick vi ett mail från den internationella studenthandläggaren på KI. Bifogat med mailet fanns fem olika bilagor. Jag öppnade den första och såg att det var en ansökningsblankett på engelska. Jag stängde nog ned blanketten lika fort som jag hade öppnat den. Tack och lov hade handläggaren skrivit i mailet att vi gärna fick boka in ett möte med henne för att gå igenom all information. Det tog inte speciellt lång tid innan jag skrev tillbaka för att boka in ett möte.

Nu har jag precis kommit hem från mötet med studenthandläggaren där jag fick representera både mig själv och Malin, då jag var den av oss två som hade lite extra ledig tid från praktiken. Mötet lugnade mig så otroligt mycket att jag önskade att Malin också kunde varit med. Vi gick igenom det som var mest brådis just nu, vad vi ska börja fundera kring och vilka personer vi ska kontakta.

Nu på tisdag ska vi gå på en kick-off för alla studenter på KI som ska fara på utbytesstudier under sommaren och hösten. Där kommer vi få massa information, träffa andra studenter som varit på utbyte och få tillfälle att bara prata av oss. Otroligt skönt!

Då vi ska tillbringa tre månader på Indiens landsbygd, krävs en hel del vaccinationer. Stor utgiftspost, people! Vi har kikat lite på vad som rekommenderas, och har nu bokat tid tillsammans för att ta första omgången vaccin redan nästa fredag. Aningens läskigt för undertecknad som ogillar sprutor...

Det bästa med dagens möte var trots allt att få känslan av att KI stöttar oss fullständigt, och att de kommer finnas med oss under hela vägen.

Beskedet.

Igår kom mailet från den internationella koordinatorn på KI. Mailet som vi väntat på i en mindre evighet. Eller ptja. 1,5 vecka för att vara exakt.

Ansökningsprocessen blev helt klart en mer omständlig process än vad den kanske borde varit. Att fixa alla papper var inga problem. Det var bara en fyra sidor lång ansökan som skulle registreras på nätet, skrivas ut för att sedan skrivas under och kopieras i två extra exemplar, betygsdokument på engelska, CV på engelska samt ett motiveringsbrev som skulle ordnas. Allt fixades på några timmar. Sedan klistrades frimärken på kuverten och våra ansökningar låg snart trygga på postlådan.

Trodde vi.

Två dagar senare, tillika den dag som skolan senast skulle ha dokumenten tillhanda, hör jag av mig till den internationella koordinatorn på skolan för att försäkra mig om att våra ansökningar hade kommit fram i tid. Varken min eller Malins ansökan hade kommit fram.

Paniken.

Jag mailar tillbaka och frågar hur vi kan lösa problemet, samtidigt som jag mailar samma fråga till en annan koordinator som jag och Malin träffat innan. Hon, i sin tur pratar med den internationella koordinatorn och de beslutar att vänta någon dag så att posten ska få göra sitt. Vi pustar ut.

Ytterligare två dagar senare har min ansökan äntligen kommit fram, men något spår av Malins ansökan finns inte. Samtidigt får jag reda på att det har blivit något tjorv med min elektroniska ansökan, och får instruktioner om att göra en ny ansökan på nätet, skriva ut den för att sedan fara och lämna ansökan på skolan. Efter praktikdagens slut åker jag till skolan och ordnar min ansökan, samtidigt som jag passar på att skriva ut Malins CV och motiveringsbrev som ännu inte kommit fram. Jag går upp med alla dokument och lämnar i facket hos den internationella koordinatorn.

Vi var i mål.

Igår fick vi beskedet.

Vi ska få åka till Indien.