Klinisk rotation - Kardio

Klinisk rotation som vi precis har läst, innebär att vi har varit på olika fysioterapiavdelningar. Rektorn här på fysioterapin tyckte bestämt att vi skulle vara på olika avdelningar då han ansåg att vi skulle lära oss mer ifall vi var på olika avdelningar själva. Trots att vi inte blev helt nöjda med beslutet (eftersom vi inte allt för sällan behöver varandra för att förstå både lärare och studenter) blev det så och vi har spenderat en vecka på varje avdelning. Studenterna är så galet duktiga på engelska när det kommer till terminologi som rör sjukvård, men utöver detta är det ganska knaggligt. Så när vi sitter med studenterna och pratar om patienter går det bra, men så fort ämnet rör någonting som sträcker sig utanför patientfall, så börjar de prata marathi. Detta gör att dagarna blir otroligt långa, då man hela tiden får be studenterna att prata på engelska. Och de ändrar ofta språket till engelska, men ändrar tillbaka till marathi efter några meningar. Svårt att lyckas att vara delaktig då.

Oberoende vilken avdelning man är på ser dagarna ganska lika ut och man börjar vid 09.00-tiden. Studenterna pluggar eller har olika presentationer fram till 10.30-tiden, då det är dags att gå upp på avdelningarna på sjukhuset. Beroende på hur många patienter man har för dagen kommer man tillbaka någon gång mellan 11.30 och 12.15. Därefter är det pluggtid fram till lunchen som är klockan 13.00 ifall man inte har patienter som besöker fysioterapiavdelningen. Efter lunch är det oftast lektioner på eftermiddagen för alla studenter förutom de som gör sin internship. Men man vet aldrig riktigt ifall det är lektioner eller inte. Så när vi kommer tillbaka efter lunchen vid 14.15-tiden så är det alltid så att man får gå runt och leta lite för att se vad eftermiddagen kan tänkas innehålla.

Såhär brukar det se ut när lektionen börjat för 15 minuter sedan.

Cardiorespiratory
Kardio är avdelningen som träffar patienter med hjärt- och andningsrelaterade besvär. De har dels några "outpatients" som kommer till den öppna avdelningen för fysioterapi på grund av deras övervikt, och är då med i ett viktminskningprogram. De patienterna som är med i programmet har alltså gått där dagligen i flera år. Det som är lite intressant är att de endast kommer till avdelningen och går på ett löpband. En av patienterna har som dagligt mål att bränna 100 kcal på löpbandet. Både jag och Malin har i omgångar försökt uttrycka vår undran kring hur effektivt det här viktminskningsprogrammet verkligen är, och ifall det skulle vara möjligt att göra annat än att bara gå på löpbandet. Till svar har vi fått att patienterna inte vill göra någonting annat än att gå på löpbandet. Vilket gör att vår undran kring konceptet kvarstår.

Här står två fysioterapeutstudenter som håller koll på patienten.

Blodtrycksmätaren är lite annorlunda än de vi har hemma i Sverige.

På sjukhusavdelningarna är det otroligt blandade patienter och vi har varit på intensivvård-, brännskade-, kirurg- och ortopedavdelningen. På avdelningarna arbetar de mycket med andningsträning för de inneliggande patienterna. Det är segmentell andning, övningar för thoraxexpansion, thoraxmobilisering, sluten läppandning, djupandningsövningar, spirometer och annat. Men det som är märkligt är att väldigt få patienter får komma upp ur sängen tillsammans med fysioterapeuterna. Utan all andningsgymnastik, rörelseövningar för både armar och ben och eventuellt någon styrkeövning sker liggandes i sängen. Detta trots att patienterna är fullt kapabla till att stå upp. Det kliar ordentligt i fingrarna, och jag kan sällan hålla mig från att ge förslaget ifall det inte är dags att "ta upp" patienten.

Brännskadeavdelningen tillät inga besökare, därför blev patienterna så otroligt tacksamma när vi kom förbi. Det var fruktansvärt att se, men fantastiskt att se kämparglöden hos alla.

När man ska in till intensiven måste du lämna skorna utanför och byta till... flipflops!

Det märks här hur duktiga eleverna här är på det teoretiska, de kan alla möjliga sjukdomar utantill och exakt hur tillståndets utveckling sker och vad som händer. De är grymma på att lyssna på lungorna på alla sina patienter och fysioterapeuterna har själva ansvaret att läsa ut röntgenbilder, vilket är någonting som vi inte alls får lära oss på utbildningen i Sverige.