Sista två dagarna på socialmedicin.

Fyra veckor av studiebesök på så otroligt många olika platser är nu förbi. Vi har fått möjligheten att se olika delar av området vi bor i, men också olika sidor och delar av landet. Är väldigt glad över att ha fått gå denna kurs då vi har fått uppleva så mycket som vi annars aldrig skulle kunna komma i kontakt med. Om man åkt till Indien som turist eller bara läst på skolan skulle vi troligen inte kommit ut till slumområdena, träffat sexarbetare, varit på alla skolor och träffat barnen eller upplevt något av de andra minnesvärda besöken. Vissa saker har varit väldigt svåra att se och hantera men i efterhand är vi tacksamma för alla besök.

De sista två dagarna på kursen spenderades längre från Loni än innan och vi körde några timmar för att nå första stoppet som var en vårdcentral i byn Rajur. Byn hade ca 10.000 invånare och vårdcentralen hade varit där sedan sex år tillbaka. Dem berättade att de innan bara funnits en "Baba" i området som helade och använde svart magi, men att folk mer och mer kom till hälsocentralen nu istället för att få vård. Vidare, ytterligare en bit upp i bergen låg nästa ställe där vi fick prata med läkaren för mottagningen. Hon hade tidigare jobbat i Mumbai men blev nu placerad här i sin hemby. De båda ställena talade om att antalet patienter ökar kraftigt under regnperioden då det blir fler fall av malaria, mer hudproblem/hudsjukdomar och mer vattenföroreningar som leder till diarréer eller andra problem med magen.

Receptionen med journaler i samma ordning och lika lättillgängliga som vi är vana vid här i Indien. En av de stora skillnaderna mellan länderna om man ska se till rutiner inom sjukvården. 

Mediciner förvaras i en stor låda på golvet medans den lilla står framme på receptionsdisken.

Vidare åkte vi till ett ålderdomshem uppe i bergen. Det låg med fantastisk utsikt. Besöket blev väldigt speciellt då vi alla hade förstått det som att vi skulle till ett barnhem så vi ställde frågor om ålder på barnen och om barnen fick undervisning, vad barnen tyckte om att göra m.m. Vår lärare som var med gjorde så gott han kunde på sin knackiga engelska att svara oss så vi skulle bli nöjda, men det var självklart svårt när de boende var 65+ och då inte gick i skolan eller lekte längre. Det tog oss en bra stund innan vi förstod att kvinnorna vi träffade i de första rummet som vi trodde var arbetare/lärare inte var det, utan de var boende på ålderdomshemmet. Det var alltså 45 boende på detta privata åldersomshem. 17 män och 28 kvinnor. Det fanns ett litet tempel precis intill dit de gick två gånger om dagen.

Vi kom strax innan lunch så kvinnorna sitter och gör chapati

Mannen var 86år och därmed den äldsta på boendet. De berättade att han har levt ett rent liv utan några berusningsmedel eller någon livspartner.

I sällskapsrummet kan man bland annat läsa en tidning, be, se på tv eller spela instrument

Sista besöket för dagen var i en by med 50 familjer för att få se hur människorna här bor och lever. Detta var ett av mina favoritbesök då vi faktiskt fick gå in i husen och se hur dem är uppbyggda, hur och om de har möbler, vilket varierade mycket men som mest hade dem en säng och kanske några stolar. Annars var allt på golvet. Husen i denna by var lite annorlunda jämfört med de byar eller områden vi sett innan eftersom att husen var gjorda av sten, förutom taken som ofta var plåt. Ofta fanns det ett loft med plats för att torka eller förvara hö till djuren som också dem, bodde i huset. Om de inte hade kossorna i samma rum som dem själva så fanns det en säng inne i det rum där kossorna var. El fanns någon/några timmar på kvällen. Jag tror att vi var lika intresserade och nyfikna av hur de hade det och att vi ville komma i kontakt med byborna som dem var av att veta vilka vi var och titta på oss så det blev den stor grupp människor som vandrade runt bland husen. Det är väldigt svårt att tänka att man kan leva hela sitt liv här och man får verkligen en tankeställare om vad som är viktigt och hur bra vi har det hemma. Man blir lyckligt av att möta dessa människor, de allra flesta personer vi har träffat under denna resa har varit väldigt hjälpsamma och trevliga men det känns extra mycket när man kommer till platser som denna och man ser hur lite dem har och äger men vill fortfarande erbjuda saker och tar emot oss med öppna armar.

köksavdelningen i ett av husen

Allrum med stege upp till loftet

Första dagen var nu slut och vi åkte till hotellet som skolan fixat. Det blev ett stort rum för oss alla sex. Vår lärare som är väldigt överbeskyddande ringde till skolan som fixade en vakt som sedan satt utanför vårt rum hela natten. Det kändes hemskt att låta honom sitta där men samtidigt tryggt.

Baba, helare, medicinman eller man som utför svartmagi. Första besöket på lördagen var hos en man som var den enda personen i området som behandlade sjukdomar eller skador. Han använde sig av rötter, blad, växter och annat från naturen för att bota alla möjliga sjukdomar. Han var en otroligt mysig och härlig man som lärt sig kosten av sin pappa när han växte upp och som nu lär sin son för att yrket och möjligheten till vård för byborna ska finnas kvar. Han visade gärna upp sin medicin men han var mycket hemlighetsfull om var bladen eller rötterna kom från för växter. Det är kul att träffa någon som tror så starkt på någonting och som brinner för någonting så mycket som han gjorde. Han kan läka alla typer av patienter och ingen har någonsin tagit skada av hans behandling enligt honom.

Rötterna han här håller fram använder han till patienter med feber.

2 skedar blandas i vatten och tas 2ggr/dag i tre dagar vid njursten.

Bladen används vid all typ av ryggsmärta. De krossas och blandas med fler saker för att sedan masseras in.

En liten tunn bit av trästubben blandat med lite vatten och de hjälper mot att inte få blåmärken efter slag eller annan skada.

Sista besöket var hos en kvinna som hjälpe byns kvinnor vid förlossningar. Hon var mycket blyg och gick gärna iväg från gruppen så fort som vi inte ställde frågor direkt till henne. Vi fick iallafall lite information. Dem har ingen medicinering/smärtlindring vid förlossningar om det skulle uppstå komplikationer finns det ingen sjukvård i närheten utan det är en ganska lång väg dit vilket resulterar i att både mödradödlighet och barnadödlighet förekommer men det var svårt att förstå hur vanligt det var eftersom att det är någonting dem gärna inte talar om.

På vägen hem stannade vi till på en utsiktsplats innan bilresan som var ovanligt krokig och skumpig började.