Under helgen som var tog vi vår första riktiga helgtripp. Vi tog ledigt under lördagen för att tillsammans med de fyra amerikanska studenterna åka till Aurangabad och till Ellora- och Ajantagrottorna.
Vi lämnade Loni redan 06.30 på lördagsmorgonen för att nå Elloragrottorna vid 09.30-tiden. Vi visste väl ärligt talat inte riktigt vad vi skulle vänta oss, så vi blev nästan överväldigade över att se att vi hade 34 grottempel framför oss. När vi rullade in på parkeringen blev vi fullständigt svärmade av försäljare vid vår bil, vi klarade oss ganska bra genom att fullkomligt ignorera försäljarna, men amerikanskorna fastnade ganska bra. Tillslut tog vi oss loss och började bege oss mot ingången. På väg dit möttes vi av en man som började fråga oss vars vi kom ifrån, och om vi visste någonting om grottorna. Han presenterade sig själv med sitt indiska namn först, och sedan förklarade han att vi istället kunde kalla honom för Lee.
Lee berättade för oss vilka grottor vi verkligen inte fick missa, och berättade i vilken ända vi skulle börja för att solen skulle hänga med och skina in i grottorna under dagen. Han lånade oss ett häfte med information om alla grottorna, och önskade oss sedan en trevlig dag.
Vi startade med de hinduiska grottorna, för att sedan ta oss mot de buddhistiska grottorna. När vi var på väg mot grotta nr 16, vilket var den största och mest populära grottan att besöka, så bestämmer vi oss för att ta ett gruppfoto på oss tillsammans med amerikanarna. Sedan händer det sinnessjuka. Ni vet scenen i Lejonkungen där Simba hör någonting, och sedan helt plötsligt kommer det en flock av djur och han springer för sitt liv? Den känslan fick vi, fast med skolbarn. Vet inte hur många hundra skolbarn som bara sprang mot oss. Haha. Helt plötsligt var vi omringade av barn, och var tvungna att ta oss därifrån. Lee kom till undsättning och ledde oss bort från folkmassan.
Efter Elloragrottorna for vi till Aurangabad och till Bibi Ka Maqbara, vilket är en kopia av Taj Mahal. Byggdes troligen runt 1650-talet och byggdes till minne av beställarens mor.
Dagen slutade med att vi knappt fick rum på det hotellet som skolan hade hjälpt till att boka in oss på. Och kan vi prata lite om hur det är att bo på hotell i Indien med studentvisum? Alltså. Först och främst måste man ha med sig ett formulär som berättar vars man bor någonstans i Indien då man inte bor på hotell. Vi hade såklart inte med oss något sådant formulär. Efter långa diskussioner och något telefonsamtal, så verkade det tillslut öppnas upp en väg. Det togs kopior på våra pass och visum, vi fick fylla i namn, våra fäders namn, datumet vi kom till indien, vars vi kom ifrån, hur länge vi hade tänkt att stanna i indien, när våra visum gick ut, vars våra pass var utfärdade, kontaktuppgifter till någon i sverige, fotografering med webcam och några signaturer.
För en hotellnatt.
Andra dagen började även den, tidigt. Vi lämnade Aurangabad vid 06.30 och begav oss mot Ajantagrottorna. När vi kom fram blev vi igen, omsvärmade av försäljare. De gav oss små kristaller, presenterade sig och bad oss komma till deras affär efter våra besök vid grottorna. De följde med oss ända fram till bussen som skulle ta oss upp för berget och fram till grottorna. Helt galet.
Grottorna var placerade helt annorlunda i Ajanta. Här låg alla grottempel intill varandra, som i en hästsko. Det var helt fantastiskt vackert, och utsikten var magisk. På väg upp mot första grottan hör vi hur något kommer galopperande. Helt plötsligt springer en apa förbi oss, och börjar rycka tag i plastpåsen som en besökare håller i. Apan vinner kampen och plastpåsen går sönder, och apan börjar mumsa i sig de nyvunna nötterna.
De äldsta grottemplen i Ajanta är från 200 år f.Kr. Det var med stor beundran som vi rörde oss i de lokaler som funnit under en så otroligt lång tid. Svårt att ta in så mycket historia.
Vi lämnade Loni redan 06.30 på lördagsmorgonen för att nå Elloragrottorna vid 09.30-tiden. Vi visste väl ärligt talat inte riktigt vad vi skulle vänta oss, så vi blev nästan överväldigade över att se att vi hade 34 grottempel framför oss. När vi rullade in på parkeringen blev vi fullständigt svärmade av försäljare vid vår bil, vi klarade oss ganska bra genom att fullkomligt ignorera försäljarna, men amerikanskorna fastnade ganska bra. Tillslut tog vi oss loss och började bege oss mot ingången. På väg dit möttes vi av en man som började fråga oss vars vi kom ifrån, och om vi visste någonting om grottorna. Han presenterade sig själv med sitt indiska namn först, och sedan förklarade han att vi istället kunde kalla honom för Lee.
Lee berättade för oss vilka grottor vi verkligen inte fick missa, och berättade i vilken ända vi skulle börja för att solen skulle hänga med och skina in i grottorna under dagen. Han lånade oss ett häfte med information om alla grottorna, och önskade oss sedan en trevlig dag.
Vi startade med de hinduiska grottorna, för att sedan ta oss mot de buddhistiska grottorna. När vi var på väg mot grotta nr 16, vilket var den största och mest populära grottan att besöka, så bestämmer vi oss för att ta ett gruppfoto på oss tillsammans med amerikanarna. Sedan händer det sinnessjuka. Ni vet scenen i Lejonkungen där Simba hör någonting, och sedan helt plötsligt kommer det en flock av djur och han springer för sitt liv? Den känslan fick vi, fast med skolbarn. Vet inte hur många hundra skolbarn som bara sprang mot oss. Haha. Helt plötsligt var vi omringade av barn, och var tvungna att ta oss därifrån. Lee kom till undsättning och ledde oss bort från folkmassan.
Efter Elloragrottorna for vi till Aurangabad och till Bibi Ka Maqbara, vilket är en kopia av Taj Mahal. Byggdes troligen runt 1650-talet och byggdes till minne av beställarens mor.
Dagen slutade med att vi knappt fick rum på det hotellet som skolan hade hjälpt till att boka in oss på. Och kan vi prata lite om hur det är att bo på hotell i Indien med studentvisum? Alltså. Först och främst måste man ha med sig ett formulär som berättar vars man bor någonstans i Indien då man inte bor på hotell. Vi hade såklart inte med oss något sådant formulär. Efter långa diskussioner och något telefonsamtal, så verkade det tillslut öppnas upp en väg. Det togs kopior på våra pass och visum, vi fick fylla i namn, våra fäders namn, datumet vi kom till indien, vars vi kom ifrån, hur länge vi hade tänkt att stanna i indien, när våra visum gick ut, vars våra pass var utfärdade, kontaktuppgifter till någon i sverige, fotografering med webcam och några signaturer.
För en hotellnatt.
Andra dagen började även den, tidigt. Vi lämnade Aurangabad vid 06.30 och begav oss mot Ajantagrottorna. När vi kom fram blev vi igen, omsvärmade av försäljare. De gav oss små kristaller, presenterade sig och bad oss komma till deras affär efter våra besök vid grottorna. De följde med oss ända fram till bussen som skulle ta oss upp för berget och fram till grottorna. Helt galet.
Grottorna var placerade helt annorlunda i Ajanta. Här låg alla grottempel intill varandra, som i en hästsko. Det var helt fantastiskt vackert, och utsikten var magisk. På väg upp mot första grottan hör vi hur något kommer galopperande. Helt plötsligt springer en apa förbi oss, och börjar rycka tag i plastpåsen som en besökare håller i. Apan vinner kampen och plastpåsen går sönder, och apan börjar mumsa i sig de nyvunna nötterna.
De äldsta grottemplen i Ajanta är från 200 år f.Kr. Det var med stor beundran som vi rörde oss i de lokaler som funnit under en så otroligt lång tid. Svårt att ta in så mycket historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar