HIV och migrationscamp

Tre dagar har vi nu spenderat på ett migrationsprojekt med fokus mot HIV. Vi var den första dagen på kontoret och fick information om hur dem arbetar, träffade och bekantade oss med några ur personalstyrkan. Projektet startade eftersom många personer flyttade till detta distrikt för att arbeta under kortare perioder, 6-12 månader. Under den period dem är ifrån sina familjer och fruar är det mycket vanligt att man har sex med andra. Otrohet är en fråga som är otroligt svårt att få några raka svar på hur vanligt det är. När man pratar med folk känns det helt självklart att mannen har sex med andra om han bor borta under några månader, inget konstigt men samtidigt tystas det ner och bara slås undan. Så det är en handling som är helt accepterad samtidigt som den absolut inte är accepterad.

Projektet når ut till alla de 10,000 migranter som är i deras distrikt under samma tidsperiod. Deras arbetsområden är uppdelade på 5 olika camp. Under de senaste 2 åren har de haft 17 personer som varit HIV positiva och då fortsätter arbetet genom att informera om hur dem kan skydda sina fruar, hur dem behöver vidare vård m.m.

Vi fick första dagen läsa några av de frågor som dem ställt vid första informationsmötet och då har dem ingen koll alls på vad HIV är, hur de smittar, hur man kan skydda sig. Det känns så hemskt och konstigt för oss att man kan ha missat information om en så viktig sjukdom som detta är här och att dem inte vet hur en kondom ser ut eller varför man skulle använda den.

När personalen från projektet kommer ut till ett camp har dem först en liten presentation om bakgrunden till projektet, sjukdomen och vad som kommer hända under dagen. De får sedan fylla i ett formulär med namn, pappas namn, efternamn, om dem är gifta, adress i hemstad/by. Formuläret innehöll betydligt fler frågor och ganska många av dem handlade om sex och relationer men ingen av dessa frågor ställdes under de dagarna vi var med och vi vet inte om dem kommer tillbaka för att fortsätta fylla i eller om de bara görs på vissa specifika ställen. När första delen är klar och dem har signerat antingen med penna eller för dem som inte kan skriva, med ett tumavtryck är det dags för blodprov. Ett litet rör fylls bara en liten bit upp och de går sedan vidare till läkaren. De berättar där om de har några symptom eller sjukdomar och kan få medicin utskrivet eller i vissa fall en kallelse till Pravara sjukhus. Kallelsen funkar inte som hemma att man får en tid bokad utan man får en lapp som man ska ta med sig om man får möjligheten att komma till sjukhuset, där visar man upp lappen som ett bevis på att man "får vara där".

En sak som vi reagerade starkt på är att de sitter 50 stycken arbetare/kollegor bara någon meter bort när patienterna pratar och berättar om sina vanor, sjukdomar, symptom m.m. Som en stor publik som kollar på dig när du ska ta blodprov och svara på otroligt privata frågor, men det är just här och nu dem måste berätta om sina symptom för att få möjlighet till hjälp. Det var ingen av dem som tycktes besvärade utav detta utan det är nog bara vår uppfostran och skolgången med tystnadsplikt och respekt för varje patient som gjorde att detta var en otroligt ovanlig och konstig situation.

Tisdagens camp. Här bodde 150 familjer där minst en i familjen arbetade på byggföretaget som var kopplat hit.

Blodproverna togs sittande på golvet som det mesta annat här. Otroligt skicklig sköterska som inte missade venen en enda gång trotts tidspress. Antalet kvinnor som arbetade här var mycket litet.

Kille 22 år som inte kan skriva sitt namn får här signera med tumavtryck.

Här informeras arbetarna om projektet och dagens schema.

HIV test, väntan på svar. I övrigt är bilden talande i och med oordningen enligt oss och att allt är på samma ställe samt att det faktiskt är på marken. Nålarna som användes vid provtagningen ligger i påsen i bakgrunden utan några säkerhetshylsor.

För de patienter som inte kan läsa använder läkaren sig av detta symbolspråk när patienten ska ta läkemedel. Symbolen nere till vänster innebär att patienten ska ta en tablett på morgonen, ingenting mitt på dagen samt två tabletter på kvällen. Lodrät linje betyder alltså tablettintag medans den vågräta linjen symboliserar hela dagen, morgon, middag, kväll.

En kvinna bad om att få fläta och sätta upp Malin´s hår. Trots att man inte kan kommunicera med tal är dem inte rädda för att ta kontakt med oss utan ville gärna visa oss deras boende och familj. 

I Sverige är det ovanligt att man vill eller låter främlingar hålla sina barn. Här tycks det vara en ära för dem om vi håller deras barn och får därför barnen nästan slängda till oss. Här håller Moa en flicka på 3 månader.